Däck-Doris

Jag hoppas att vi ses på Gummidepån!

Rallybrudar som jag älskar fart och fläkt och när det händer grejer! I hela mitt liv har jag följt pappas hjulspår och du kanske undrar vart de leder – Till Gummidepån så klart! Flera gånger om året har vi dragit hit för att växla mellan vinter- och sommarsulor, men även för att kolla lufttryck och hjulinställning. Mellan reporna till Gummidepån har det varit full fart på banan, som kallas livet.

Min största passion är bilar och jag njuter av dem på alla möjliga sätt. Dels tävlar jag i rally och det kräver mycket träning på slingriga vägar tillsammans med min kartläsare. Dels glider jag gärna omkring i min veteranbil och upptäckter bygden häromkring i ett betydligt makligare tempo. Då är det: Solglasögon, sjalett och kaffekorg som gäller. Bilbingo är också en härlig avkoppling. Tur att mina polare är lika biltokiga som jag! Annars hade de nog inte stått ut med mig – född till bilnörd som jag är.

Jag minns så väl första gången jag hängde med farsgubben till Gummidepån. Min näsa nådde knappt upp till kassadisken och bröderna Karlsson, som skötte tryckluftspickan på den tiden, bjöd mig på en kola. De tyckte att jag var så duktig som väntade medan kärran fick nya ostar. Men jag var ju där för att jag var intresserad! Det har de fattat härvidlag. Som fyrtiotaggare sladdar jag fortfarande hit så fort åket behöver ett fräschare väggrepp. Numera är det bröderna Henrik och Marcus som drar bultarna och metoderna har så klart blivit modernare. Ändå är känslan densamma som på sjuttiotalet då pappa tog med mig hit första gången. Henrik och Marcus far behöver inte jobba mer, men han kan precis som jag inte låta bli att komma ner till Gummidepån emellanåt. Då pratar vi om forna tider och när han servade min lådbil. Och det händer fortfarande att jag blir bjuden på en kola.